Dick Cosens (1933-2009)

Fackföreningsaktivisten Dick Cosens var en okänd hjälte inom den brittiska flygindustrin som spelade en inflytelserik roll i kampanjen för brittiska tillverkningsjobb.

Han var sammankallande för förtroendemännen vid British Aerospace-fabriken i Hatfield, där han var svarvare och arbetade med BAe 146-jetflygplanet. År 1965 grundade han Action Committee for European Aerospace, där ingenjörsarbetare från hans eget fackförbund, då Amalgamated Engineering Union, medlemmar av Transport Salaried Staffs' Association och chefer deltog. Syftet var att skapa samarbete mellan de brittiska, franska, tyska och spanska flygplansarbetare som byggde Concorde vid en tidpunkt då många experter trodde att den nationella stoltheten och de tekniska utmaningarna skulle bli för stora för att Concorde skulle kunna tas i produktion.

Cosens organiserade besök av brittiska arbetare för att träffa sina franska motsvarigheter i Toulouse. Vid det första besöket avväpnade han fransmännen genom att be om ursäkt för den stereotypa bild som vissa britter har av fransmännen. "Han blev goda vänner med de tuffa franska och tyska fackföreningsledarna - några av dem var ganska konfrontativa", minns Mike Ramsden, som i egenskap av redaktör för tidningen Flight International reste med Cosens till Toulouse.

Cosens bjöd in de kontinentala fackföreningsledarna att besöka parlamentet i Westminster samt BAe-fabriken i Fulton nära Bristol, där Concorde och vingarna till Airbus byggdes. Han arrangerade liknande besök i Tyskland och Spanien.

Högre personer inom industrin, däribland den avlidne Sir Richard Smeeton, direktör för Society of British Aerospace Companies, sade att Concorde kanske aldrig hade tagit sig upp i luften utan det decennium av arbete som aktionskommittén lagt ner. Concordes ikoniska status ledde vidare till byggandet av den europeiska Airbus, vilket också underlättades av det förhållande som etablerades mellan de olika nationella arbetsstyrkorna.

Tony Benn, teknikminister på 1960-talet, drog ut Storbritannien ur utvecklingen av Airbus, vilket innebar att Storbritannien inte fick någon ledningsroll. Men, säger Ramsden, "Dicks inflytande bidrog till att säkra den brittiska andelen av Airbus. Varje par Airbus-vingar har byggts i Chester och Fulton. Detta är hans största minnesmärke."

Det europeiska Airbus konkurrerade med Boeing på den globala flygplansmarknaden. Men Cosens såg aldrig sitt stöd för Airbus som antiamerikanskt. Han och en fransk kollega besökte och höll kontakt med AFL-CIO, den amerikanska fackföreningsorganisationen, för att försäkra de amerikanska arbetarna om detta. Offentliga personer stödde aktionskommittén och detta ledde till att Cosens blev vän med flygesset Sir Douglas Bader från andra världskriget och med Formel 1-mästaren Graham Hill.

När han lämnade British Aerospace 1975 startade han Action '75, en kampanj för att stödja den brittiska bilindustrin, inklusive Michael Edwardes återhämtningsplan för det dåvarande British Leyland. Action '75 involverade medlemmar i Society of Motor Manufacturers and Traders (SMMT) och höll kontakt med den industriella förlikningstjänsten ACAS.

Cosens var också kampanjjournalist på The Industrial Pioneer, en arbetartidning som publicerades i West Midlands. Dess redaktionella etos låg i Keir Hardies socialdemokratiska tradition snarare än Trotskijs, Marx' eller Lenins hårda vänsterlinje. Cosens främsta passion var att bevara brittiska tillverkningsjobb, för att bidra till att skapa det välstånd som är nödvändigt för att betala för offentliga tjänster.

Han använde sin ställning i tidningen för att hjälpa till att rädda stålverket i Llanwern från nedläggning. År 1980 utlyste Iron and Steel Trades Confederation en nationell stålarbetarstrejk i protest mot nedläggningen av statligt ägda stålverk i hela Storbritannien. Tolv stängdes och den 13:e på listan var Llanwern i södra Wales. Cosens underlättade arbetsmiddagar mellan förtroendemännen i Llanwern, lokala fackföreningsfunktionärer, chefer och stålköpare - medlemmar i Confederation of British Industry - som hotade att bojkotta Llanwern. De senare lovade att fortsätta köpa från Llanwern efter att ha uppskattat den ansvarsfulla attityd som de lokala fackliga ledarna hade.

Cosens arrangerade sedan möten mellan den konservativa regeringen och ISTC:s medlemmar, och en konservativ parlamentsledamot kommenterade den anda av förtroende som byggts upp mellan dem trots deras politiska skillnader. Fackföreningsmedlemmarna förklarade det arbete som de och ledningen i Llanwern gjorde tillsammans och försökte få ordning på sina saker. Regeringen lyssnade och även om personalstyrkan minskades med 5 500 personer fortsatte produktionen i Llanwern fram till 2007. Nu finns det kvar som ett valsverk. Llanwerns överlevnad blev känd i media som "Llanwerns mirakel". Efterföljande möten mellan Nissans chefer och samma stålarbetare från Llanwern bidrog till att övertala Nissan att investera i biltillverkning i Storbritannien.

Sir John Hoskyns, chef för Margaret Thatchers politiska enhet i No 10, säger att räddningen av Llanwern var "en extraordinär prestation av den högsta ledningen och några anmärkningsvärda fackföreningsmedlemmar". Hoskyns träffade Cosens och hans kollegor för första gången i mitten av 1970-talet, "när jag insåg att det fanns människor i fackföreningarna som försökte göra något helt annat än de gamla krigarna från den yttersta vänstern". Cosens var en stor historieberättare och under en lång lunch 1999 minns Hoskyns att "Dick var så intressant - och mycket rolig".

Richard Martin Cosens föddes i Coulsdon, Surrey, 1933. Han gifte sig 1981 med Margaret Richardson, från en australisk jordbrukarfamilj. De bodde i Coventry och sedan i 11 år på Tirley Garth, ett gods och konferenscenter i Cheshire som då ägdes av Moral Re-Armament-rörelsen.

Detta var användbart för Cosens brobyggande arbete med industrier i West Midlands. Han sökte aldrig erkännande för sig själv. Men Lord (Bill) Jordan, tidigare generalsekreterare för verkstadsarbetarnas fackförening, minns Cosens som en kraftfull men ändå lugnande man som hade en lugnande effekt på människor. "Den kombinationen var mycket effektiv när det gällde att föra samman människor med allvarliga meningsskiljaktigheter. Hans solida, pålitliga närvaro hade effekten att olikheter kunde övervinnas."

Mike Ramsden tillägger: "Det finns inte många människor som kan tillbringa sina liv med att arbeta på en svarv och ändå bli välkomna till industrins och statens högsta ämbeten. Han öppnade dörrar ända upp till toppen. Det var en enorm prestation. Det var det som var MRA:s grej - att man förändrar världen genom att först förändra människor och sedan få dem runt bordet. Han var aldrig någon predikant utan tillämpade det bara."

Efter en canceroperation dog Cosens 76 år gammal på Countess of Chester Hospital där Margaret hade arbetat i 12 år.